SPRING OCH SPRÅNG

Hjalmar är numera en stilig, stor och ganska kavat unghund, om än med väldig energi. Mattes arbete på hundskolan och Älgö har gett resultat, Hjalmar är inte längre en liten rädd coronahund som skäller på alla, han klarar att möta både människor och hundar. Alla tycker han är så söt (obs han har inte piercat nosen).

Han har mycket spring i benen, rusar omkring planlöst både på tomten och inomhus, med höga språng och tvärnitar. När han längtar ut sitter han och gnäller vid dörren, vi trodde Hjalle var nödig, inte alls. Det händer tom att vi kan åka bil flera mil utan att ha kräks, även om han dreglar som Cujo.

Han visar stor talang i spårning på kursen. Man lägger ut spår i skogen och på asfalt. Och letar efter nycklar, plånböcker mm. Bilsök försökte vi oss också på, bilsök innebär att finna var det finns gömd doft på en bil. Kan vara i en fälg eller galler fram men aldrig högre upp än hunden är hög.Hunden får aldrig stå på bilen. Och så har vi provat grunderna till kantarellsök eller egentligen sök efter vad som helst som man tycker vore kul. Hjalmar gillar verkligen att jobba med sök.

Om någon vecka fyller Hjalmar 8 månader och han blir snart könsmogen. Det blir nästa ”utmaning” för både honom och oss. Under en tid kommer han vara hormonstinn, vilket för våra tidigare hannar har medfört både skvättande på fel platser och gungande på mansben.

ÄLGÖ HUNDSKOLA

Vårt liv med Hjalmar blir alltmer vardagligt lugnt, han blir mindre vildvalp för varje dag och uppträder mer som nästan vuxen. Samtidigt är han fortfarande mycket aktiv, pigg och intresserad av det mesta, utom dammsugaren.

Han går nu den tredje utbildningen, unghundskurs fortsättning på Värmdö brukshundklubb. Oftast är han mycket duktig och trivs med de andra hundarna, men ibland tiltar det och allt är ointressant och bortglömt. Hjalmar är även anmäld till en kurs i rallylydnad som börjar i april.

Hjalmars egenheter är dock kvar, som att ständigt ”prata” när det är något han vill, eller voffa på okända människor. Han kan ännu inte hoppa upp i soffan eller sängen, trots att han ledigt hoppar två meter upp på berget. Nu är han rumsren trots att han glufsar i sig massor av mat. Hjalmar växer så det knakar och väger redan 16 kg och mankhöjden är 45 cm. Vem vet, kanske blir det en Storhjalmar.

Vilja och Hjalmar trivs allt mer tillsammans, leker och jagar bollar, gosar och sover bredvid varandra. Matte vandrar runt Älgö med Hjalmar 1,5-2 timmar varje dag och de har lärt känna många som bor här. Fler och fler hjälper till med att vänja Hjalmar med andra människor och hundar, det fungerar allt bättre. Det har blivit Älgös hundskola för Hjalle.

Ofta kommer grannens Franska Rosie och skäller utanför dörren, och sedan leker de intensivt en stund. Rosie har löpt första gången, och Hjalmar visar lite mer vuxet intresse, det verkar som att han snart blir könsmogen.

Likheterna med vår förra Welsh Viggo blir allt tydligare. Hjalmar gillar inte att sova i sängen och nöjer sig med korta stunder av kel. Han äter långsamt men vaktar maten, och han vill ha sällskap till maten. Vinterbajs är mums. Ofta sitter han i soffan och tittar ut och varnar om någon kommer. Hjalmar har mer ögonkontakt än våra andra hundar.

Viggo lärde oss vad uttrycket ”han har fått pippi” egentligen kommer från, det är när hjärnan blir helt uppfylld av längtan att springa efter fåglar. En gång i Vänersborg hittade vi en tom park omgiven av häckar där fåglar gick och letade mask. Viggo var 7-8 månader, gick lös och fick springa efter pippina, men de flög bara till andra sidan. Efter en timmas springande fram och tillbaka var vi tvungna att ta upp Viggo innan han kraschade. Hjalmar visar samma ornitologiska intresse.

 

VAR TOG DEN LILLA VALPEN VÄGEN, INTE VET JAG...

De senaste två veckorna har Hjalmar plötsligen blivit mer lik en vuxen hund, om än i halvformat. Nästan allt bus och bråk är borta, som att stjäla och tugga skor, dra omkring med kläder och filtar, riva papper i små strimlor, köra omkring Biabädden som det vore en båt, hindra husse att klä sig genom att dra och nafsa i kläderna, skälla och slåss med tant Vilja, kissa här och var osv.

I stället är han en tonårskille, som ifrågasätter eller vägrar mattes kommandon, hellre leker med hundkompisarna på kursen än träna, tar Viljas mysplatser i mattes säng och däcksstolen och morra hotfullt om någon närmar sig honom när han gnager på tuggben. 

Hjalmar blir allt bättre på att träffa människor och hundar på promenaden och gillar särskilt barn. Och han tittar förvånat på sitt lyfta ben när han kissar, undrar nog vad som händer och varför.

Saknar vi då valpen, nåja, visst är de otroligt gulliga och mysiga som småvalpar, men det är ju ett slitigt dygnetrunt jobb, och ofta frustrerande när kisset alltid hamnar utanför valpmattan av blöjpapper. Men det är nog riktigt bra för två pensionärer, för vi är ju helt upptagna av valpbestyr, i stället för att grubbla över vårt lands coronamisslyckande eller brustna vaccinationslöften.

Den 28e fyllde Hjalmar fem månader och uppvaktades med husses berömde falukorvspytt och glömda sommarglassar.

VALPEN I FÖNSTRET

HJALMARS ÄLSKLING

Hjalmar är ganska trygg och frimodig med andra hundar, det visade han på valpkurser som nu är slut och nu på unghundskursen. Det blir tydligast när han leker med grannens Fralla, Rosie. Hon är ett halvår äldre än Hjalmar men fortfarande lekfull. Rosie är en frigångare, husse öppnar altandörren sedan går hon var hon vill, först till grannen norröver och bajsar på deras tomt, sedan gärna till oss. Ofta står hon utanför dörren och väntar när vi öppnar.

Hjalmar älskar Rosie för hon kan turas om i leken, först bli den jagade sedan den som jagar. De kan hålla på minst en halvtimme utan att tröttas. Rosie vill aldrig gå hem, husse springer fram och tillbaka men det är svårt för hennes anatomi gör halsband omöjligt.

HJALMAR SNÖGLAD

Nya spännande teorier om hur hunden domesticerades berättas i NYT. Forntidens människor åt bara feta delar av nedlagda villebråd, och gav finköttet till tiggande vargar.

”It’s the middle of the last ice age and you are in the cave on a cold winter’s night chewing the fat, and I don’t mean gossiping. You are chewing real, gristly fat from some animal you just killed and cooked because if you eat only lean meat you’ll starve to death or get protein poisoning. By evolutionary necessity, you find fat irresistible. Many thousands of years later this will cause your descendants to eat Doritos and Slim Jims, but that’s not your problem.

Still, you have leftover lean meat because that’s not the part of the musk ox that people like. What to do with it? Toss it to the wolf pup! You don’t know why you took the beast in, but it’s cute, and it seems to thrive on the parts of the kill you don’t favor. If this happens often enough, and you and your children and their children end up keeping some of these wolves and their progeny, what do you get? Dogs!

Maria Lahtinen, an archaeologist at the Finnish Food Authority, and a group of colleagues published this idea in a bit more scientific detail on Thursday in the journal Scientific Advances. Dr. Lahtinen, whose main research is not on domestication but the diet of Arctic and sub-Arctic people, had a notion that the different dietary needs of humans and wolves could be key to the origin of dogs. It is, she said, “a completely new hypothesis why initial dog domestication took place.” Two species, both carnivores to a greater or lesser extent, with different nutritional needs, could have a commensal relationship. The wolves would benefit and the humans, at least at first, would neither lose nor benefit.”

Hjalmar växer så det knakar på hundpellets men också matrester och husses special, ugnsrostad kycklinglever blandat med ris. Lyktar pyton men älskas av ättlingarna till forntidens vargar.

Han gillar som alla hundar snö, och hoppas att det ska komma massor. Det bästa med snön är snöbad, att rulla runt tills man luktar snömos. Nu väger Hjalmar över 9 kg dvs. dubbelt så mycket som småhundarna som tanterna bär omkring.

HJALMARS JUL

I det eviga regnet och mörkret som pågått länge är det svårt att filma Hjalmar och Vilja. Hjalmar börjar nu likna en riktig vovve, han är rumsren, biter inte sönder allt hela tiden, sover ofta till nio och vill helst äta samma mat som Vilja eller matte. 

Hjalmar är ju en coronavalp som bor med isolerade pensionärer, han får aldrig lära känna andra människor. Därför skäller han på människor han möter. Vi försöker nu KBT träna honom genom att göra promenader där det går många människor, och att bjuda hem några utvalda som får leka med Hjalmar på tomten.

Julafton firade vi med att hundarna fick löpa fritt på fotbollsplanen. De fick en fin jultallrik med skinka, köttbullar, lammfiol och dopp i grytan. Till efterrätt fick de julklappar som innehöll en stor bit pastej. Hjalmar som tappat många mjölktänder hade lite svårt att äta pastejen. Allt var mums, men natten blev orolig för vovvarnas behövde gå ut och göra stora A.

HUR GAMMAL ÄR HJALMAR

Hur gammal är Hjalmar? Vår gamla tumregel är ju att man ska gånga hundens ålder med sju för att jämföra med människans ålder. Alla som haft hund inser hur knäpp tumregeln är. En ett år gammal hund är inte sju år, den är biologiskt vuxen och kan börja skaffa barn och jaga egna byten som råttor, ekorrar och fåglar.

I tidskriften Cell Systems skriver forskare vid University of California San Diego's school of medicine hur de undersökt epigenetiska förändringar av DNA - modifieringar som inte ändrar DNA-sekvensen men kan slå på eller av gener. Teamet tittade på hur specifika molekyler, kallade metylgrupper, ackumulerades i vissa områden av det mänskliga genomet över tiden och jämförde dem med hur de ackumulerades i liknande områden i hundgenomet. Resultaten bygger på genetiska data från cirka 100 labrador retrievers från valpar till äldre djur.

Resultaten tyder på att en ettårig valp faktiskt är ungefär 30 "mänskliga år" - en ålder då åtminstone människor kan förväntas ha slutat köra upplopp inomhus med toalettpapper. Det verkar stämma på Hjalmar. Nu snart 4 månader verkar han gå in i en tidig pubertet, då man fortfarande gillar barnsliga lekar, att brottas med andra hundar, provocera matte och husse och pröva att vägra lyda. Det kan bli tufft i valpskolan.

Studien visar att hundar mycket snabbare än människor ackumulerar metylgrupper under det första året, vilket tyder på att de åldras i en mycket snabbare takt. Men med tiden sänks åldringsgraden hos hundar, jämfört med människor.

Vid fyra års ålder skulle hunden vara cirka 54 år "mänskliga år", och vid 14 skulle de vara i nivå med en människa i som är ca 75 år.  Vilja som är 6 år är således bara några år yngre än Matte!

Förhållandet beskrivs av formeln: mänsklig ålder = 16 ln (hundålder) + 31. I matematik hänvisar ln till den naturliga logaritmen för ett tal.

Nu är det nästan för mörkt att filma utomhus. Hjalmars senaste framsteg är att han kan hoppa upp i däckstolen där Vilja och husse brukar sitta. Och att lära sig att pepparkakor kan man äta.