ÄLGÖ HUNDSKOLA

Vårt liv med Hjalmar blir alltmer vardagligt lugnt, han blir mindre vildvalp för varje dag och uppträder mer som nästan vuxen. Samtidigt är han fortfarande mycket aktiv, pigg och intresserad av det mesta, utom dammsugaren.

Han går nu den tredje utbildningen, unghundskurs fortsättning på Värmdö brukshundklubb. Oftast är han mycket duktig och trivs med de andra hundarna, men ibland tiltar det och allt är ointressant och bortglömt. Hjalmar är även anmäld till en kurs i rallylydnad som börjar i april.

Hjalmars egenheter är dock kvar, som att ständigt ”prata” när det är något han vill, eller voffa på okända människor. Han kan ännu inte hoppa upp i soffan eller sängen, trots att han ledigt hoppar två meter upp på berget. Nu är han rumsren trots att han glufsar i sig massor av mat. Hjalmar växer så det knakar och väger redan 16 kg och mankhöjden är 45 cm. Vem vet, kanske blir det en Storhjalmar.

Vilja och Hjalmar trivs allt mer tillsammans, leker och jagar bollar, gosar och sover bredvid varandra. Matte vandrar runt Älgö med Hjalmar 1,5-2 timmar varje dag och de har lärt känna många som bor här. Fler och fler hjälper till med att vänja Hjalmar med andra människor och hundar, det fungerar allt bättre. Det har blivit Älgös hundskola för Hjalle.

Ofta kommer grannens Franska Rosie och skäller utanför dörren, och sedan leker de intensivt en stund. Rosie har löpt första gången, och Hjalmar visar lite mer vuxet intresse, det verkar som att han snart blir könsmogen.

Likheterna med vår förra Welsh Viggo blir allt tydligare. Hjalmar gillar inte att sova i sängen och nöjer sig med korta stunder av kel. Han äter långsamt men vaktar maten, och han vill ha sällskap till maten. Vinterbajs är mums. Ofta sitter han i soffan och tittar ut och varnar om någon kommer. Hjalmar har mer ögonkontakt än våra andra hundar.

Viggo lärde oss vad uttrycket ”han har fått pippi” egentligen kommer från, det är när hjärnan blir helt uppfylld av längtan att springa efter fåglar. En gång i Vänersborg hittade vi en tom park omgiven av häckar där fåglar gick och letade mask. Viggo var 7-8 månader, gick lös och fick springa efter pippina, men de flög bara till andra sidan. Efter en timmas springande fram och tillbaka var vi tvungna att ta upp Viggo innan han kraschade. Hjalmar visar samma ornitologiska intresse.