VARFÖR SKAFFAR MAN HUND

De flesta tänker nog att den som växer upp med hund oftare skaffar en egen hund som vuxen. Forskningen har också visat att det finns statistiska samband, korrelationer, mellan hund som barn och som vuxen.

Tove Fall är vår favoritepidemiolog men hon är också veterinär och forskar på bl.a. hundar. Hon har tillsammans med andra visat att den som har hund också är friskare och mår bättre än hundlösa.

Men korrelationer säger ju inget om orsak och verkan. Därför har Tove Fall använt Sveriges fantastiska tvillingregister för att undersöka om valet att ha hund beror på miljö eller arv. Eftersom enäggstvillingar har precis samma genuppsättning och tvåäggstvillingar i genomsnitt bara delar hälften av den andres genetiska uppsättning kan en jämförelse av hundägande mellan dessa två grupper avslöja huruvida generna har någon betydelse för hundägande.

Studien visar att enäggstvillingarna i högre grad hade fattat samma beslut gällande hundägande som sitt tvillingsyskon än vad tvåäggstvillingarna hade gjort. Studiens resultat visar att generna kan förklara mer än femtio procent av egenskapen hundägande, vilket är mycket. Generna spelar alltså en stor roll när det kommer till valet att äga en hund.

Det kan också innebära att hälsoeffekterna kan vara skensamband. Det kan varar så att gener för hundägande oftare finns bland gener som ger ett friskt liv.

Länk Generna påverkar valet att skaffa hund

Valpar är ju så älskliga och söta, men de är också djur med humör, vilket Hjalmar Vilding visar ibland.

VAD VET MAN OM HUNDAR

Våran fina tax Vavve döptes om till Nisse efter scenen i Jönssonligan ”Nisse ska bada”, men Nisse var ju en sko, ganska kul. Nisse var den snällaste och försiktigaste hund man kan tänka sig. När han mötte en större hund smet han in mellan våra ben och blundade. Men en gång på Ljusterö blev han arg på en fjärilslarv stor som ett finger,  de slogs i 10 min och larven vann.

Welshen Viggo var nästan lika snäll, men inte lika försiktig. Han var alltid glad och kärvänligt, blev aldrig arg och älskade alla människor och hundar. Han räddade livet på oss flera gånger. En gång i en tysk stad gick Ingemar och hundarna en kvällspromenad i parken bakom järnvägsstationen. Då kom elaka skinnhuven med arga och lösa amstaff och pitbill springande mot dem, de skällde och skrek. Malte och Ingemar försökte fly, men Viggo slog kullerbyttor och dansade av glädje. Fulhundarna och fulgubbarna skakade på huvudena och gick därifrån.

Vi har trott att allaWelshar är likadana, för det har alla varit som vi mött. Tills vi fick Hjalmar, han verkar bli en alfahanne, orädd och tar gärna en fight. Men man vet inte så mycket om hundar och olika raser, vi får se tiden ann.

Hjalmar verkar också bli en riktig bollpojke, som alla våra spaniel, utom Viggo. Viggo gillade bara att tjuva Maltes tennisboll, springa långt bort och spotta ut den under en buske.

Nu är Hjalmars favvolek att släppa tennisbollen på berget och springa efter, gång efter gång. Eller att beundra utsikten.

FÖRSTA SKOGSPROMENADEN I ERSTAVIKEN

Under de första promenaderna med koppel liknade Hjalmar en vildhäst, han krumbuktade, rullade sig och bet i kopplet. Efter några övningspromenader på tomten hade han vant sig, men blev fortfarande arg när kopplet stoppade en längre utflykt.

Igår tog vi den första skogspromenaden och det blev en succé. Allt var jätteintressant, särskilt luktfläckarna från andra hundar. När vi mötte andra som promenerade eller cyklade blev han oroligt och satte sig på rumpan. Många mötande vill krypa ned och klappa valpen, men fick inte pga. pandemin. 

Vilja badade fötterna i Dammsjön men Hjalmar tyckte det var för kallt.

Efter den jobbiga dagen vill vovvarna sova i Mattes säng, Husse erbjöd sig lägga en madrass på golvet till henne.

FRAMSTEG OCH PRÖVNINGAR

 Valpen Ture prövade tålamodet både hos Matte och Husse och olika hundvaktare. Under flera månader kissade han inne varannan timme hela dagarna. Stackars Klas som skötte om Ture många veckor när vi besökte Australien kunde berätta allsköns blöta illaluktande historier, som när Ture kissat en stor pöl under hans säng i sömnen. Efter Ture valde vi länge att köpa lite äldre valpar som ingen ville ha.

Vilja var som valp väldigt duktig och blev tidningstorr tidigt, men tikar är ofta duktigare än hanar. Valpen Hjalmar var oväntat duktig de första veckorna och gjorde ofta lilla och stora A ute eller på tidningen innanför dörren. Vi som läser digitala tidningar har tom. beställt DN i papper, och utan att läsa dem samlat i högar.

De tog slut efter två veckor. Hjalmar kissar lika ofta inne som Ture, vissa dagar har han svårt att kissa ute. Det går åt mycket torkpapper och golvtvätt. Efter att googlat upptäckte vi att många digitala läsare numera  köper valpmattor med blöjliknande papper upptill och ett plastskydd undertill. Bättre och billigare än DN. Men Hjalmar föredrar att skvätta på trösklar, i badrum och under bord. Ännu gör han dock A ute, en framgång.

Lekarna med Vilja blir allt mer sofistikerade. Ena dagen springer Hjalmar ut och in under kanotens pressening och retar Vilja som inte kommer in. Andra dagar drar de i pinnar och turas om att jaga varandra runt tomten. Sedan kommer de in dödströtta, äter som hästar (?) och somnar sedan.

FÖRSTA TUGGBENET

Hjalmar har ett enormt tuggbehov och har snart malt ned ett lagom stort vedträ av björk. Benen på däckstolen har fått stiliga repor och märken av huggtänder. Fastän hans mjölktänder är små och sylvassa duger de till allsköns vandalism.

Googlar man om valpar kan få tuggben får man massor av gissningar och tyckande som alla är motstridiga. Djurbutikerna rekommenderar små tuggben av torkad oxhud.

Vilja får lördagsgodis i form av ett rejält ben som hon sliter i bitar och sväljer på 5 minuter. Hjalmar fick sitt första skinnben och han blev salig.

HUR BLIR VALPEN SOM VUXEN

Vi är många som tror att de grundegenskaper vi ser hos valpen kommer att vara kvar när den blir äldre. Nyare hundforskning som redovisas i NYT visar att hundar åldras ungefär som människor.

”Most recently, researchers in Vienna have found that dogs’ personalities change over time. They seem to mellow in the same way that most humans do. The most intriguing part of this study is that like people, some dogs are just born old, which is to say, relatively steady and mature, the kind of pup that just seems ready for a Mr. Rogers cardigan. “That’s professor Spot, to you, thank you, and could we be a little neater when we pour kibble into my dish?”

Scientists also reported recently that adolescent dogs share some of the characteristics of adolescent humans, like, say, “reduced trainability and responsiveness to commands.” Not your children, of course, but those of other parents.”

Till och med utseendet förändras på liknande sätt, hävdar de, och visar jämförelse mellan Tom Hanks och hans hundar (klicka för större bild).

När vi ser lilla Hjalmar är det svårt att tro,

KUDDPOJKEN

Kuddflickor har vi hört talas om, snälla flickor som placeras mellan buspojkar i skolsalen. Hjalmar börjar bli en riktig kuddpojke, sover bäst lutande mot soffkudden eller sängkudden. 

I dag fick Hjalmar sitt första besök av en okänd människa, sonen Klas. Han gillade det mycket men Vilja ville komma närmast. 

VILDA LEKAR OCH REJÄLA NYP

När Vilja var valp terroriserade hon den snälle Viggo som inte kunde säga ifrån till någon. Hon bet i hans öron, ben och nos med sina sylvassa tänder, gjorde skrämselattacker och skällde på Viggo om han inte reagerade. 

Nu får Vilja smaka på samma medicin. Hjalmar använder en stor del av sin vakna tid till att förfölja och skälla på Vilja, för att få igång henne. Skillnaden är att Vilja är fullt kapabel att säga ifrån ordentligt. Om valpen forsätter och nyps får han ett rejält nyp tillbaka och skriker som han är döende. Ingemar blir stressad men Margareta har fullt förtroende för att Vilja inte skadad Hjalmar.

Det blir iallafall allt mer krävande alla vakna timmar.

Blir det för tufft ålar Hjalmar under korgpuffen och försöker gnaga sönder den innifrån.

FÖRSIKTIGA NÄRMANDEN

Vår stora och älskliga Vilja döptes först till Wilma, men efter någon vecka förstod vi vilken valp vi köpt. Hon visste från första dagen vad hon ville och lyckades ofta få det. Här kan vi se Viljas första promenad med oss.

Idag är Vilja en bestämd dam, som kan vara bitchig mot hundar hon inte gillar. Lilla Hjalmar kan hon med nöd och näppe fördra, bara valpen inte tar hennes bollar, pipdjur och försöker hoppa upp i hennes soffa, stol, säng eller annat som hon äger.

Men några små närmanden har kommit de senaste dagarna, när Hjalmar gör sig till och Vilja drottninglikt viftar fint på svansen. Försöken varar dock bara några minuter.

SOVA MED HUND

Sigge Eklund berättar i sin nya bok Livets små njutningar om hur underbart det är att sova med hund. Elina Pahnke i Sydsvenskan växlade ambitiöst upp recensionsuppdraget i undersökande journalistik och lånade ”en sträv liten gatuhund från Spanien” för att testa njutningskoncept. Det gick sådär.

Margareta har försökt lära alla våra hundar att sova i sin säng, alla har vägrat utom Vilja. Hon tronar nu i halva sängen och vägrar gå upp på morgonen.

Ingemar har alltid avskytt hundar i sängen, men när lilla Hjalmar står i mörkret på golvet och piper av ensamhet får han som första hund komma upp, helst vill han sova på halva kudden.

Men om man googlar lär vi oss att människor mår bra av att sova med hund. En ny studie gjord av Mayo Clinic tog reda på huruvida sömnen störs av att sova med sin hund. Forskarna observerade hur 40 friska personer, utan sömnrelaterade problem, sov med hundar över sex månader gamla i rummet. 

Studien visade att alla deltagare sov mätbart bättre om hunden befann sig i rummet eller bredvid i sängen. Hundens storlek spelade ingen roll, inte heller hur mycket den rörde sig under natten. Många tror att det stör att ha ett husdjur i rummet under natten. Men vi fann att många faktiskt hittar ett lugn och en känsla av trygghet istället, säger Lois Krahn, vid Mayo Clinic.

Hjalmar har idag upptäckt den bästa leksaken, en liten toarulle som han tjuvade från badrummet. Den slets i tusen bitar under stor glädje.